Bandrep, en omständighet

Om ni inte visste det så brukar jag med mitt band repa i min kyrka. Jag var i kyrkan imorse i konfirmandangelägenheter (24 bokstäver). Vi skulle ha träff med de blivande faddrarna och vi lekte lekar, var med på gudstjänsten, åt köttfärslimpa och mycket mer.

Efter det eller snarare mitt under smsar min basist Gustaf och frågar om vi inte kan repa. Jag säger visst kan ni komma nu?
Det visar sig att vår gitarrist, Martin, tydligen är och spelar fotboll någonstans. Jag ska få tag på han men just då dör min mobil. Då blir jag okontaktbar från båda håll men jag ger mig ut på min cykel för att på gammalt hederligtvis hitta min gitarrist.

Jag kollar många olika fotbollsplaner. De som låg närmast som jag kände till (Folkunga, Engelska, Tornhagen, Ryd.) Det var bara några vikingar som slogs på en av dem. Cyklade även förbi den gata där Martin bor men utan resultat (mer än gatunamnet visste jag inte).


Väl hemma laddar jag mobilen och får SMS från Gustaf som säger att han "kommit på" att han har ont i halsen och ska vila rösten. Så vi repar en annan dag och all möda för inget. Men man får ju lite kondition kanske.

Ingen större skada skedd, man är ju ledig!

Glada Hälsningar.

Vinden blåser! Snoret flyger!

Mina kamrater! Vet ni vad? Idag upptäckte jag ett märkligt fenomen. Eller kanske snarare ett uttryck för mycket blåst i luften. Vad vet jag. Iallafall ska sluta med min monolog och komma till saken.

Som vanligt kom jag på detta när jag var ute och cyklade. "Det blåste så mycket att det kom snor på mina solglasögon."
Märkligt va? Vad betyder nu detta uttryck?


Först och främst. Det blåser så mycket att man blir kall och snorig. Snoret rinner
och blåser sedan iväg på grund av den starka vinden. Rakt upp på mina solglasögon.

Om det blåser riktigt mycket kan ni alltså säga "Oj Det blåser så mina solglasögon blir snoriga."

och tänka på mig.



Egentligen var det bara inbillning att snoret kom dit men det kändes som det och då slog tanken mig.


Slit det med hälsan.

Mors!


Musik för hela slanten och fika på ICA

Var hälsade, kära läsare. Dagen till ära, den 17 Augusti 2009, ska jag, Petter, dela med er lite tankar om dagen.

Igårkväll, när jag och Edvin socializade på Skype och min skärm stängde av sig, berättade jag om mina planer för idag. Han sa åt mig att skriva en lista på word för att han tyckte att det lät fint. Sen kom vi på att skärmen var ju avstängd men kan försöka knopa ihop listan nu.


* Väckning 8.30

* Rep med Ever Mind 10.00

* Köpa fika på ICA (Bästa rimmet)

* Rep med NV2d 13.00


* Avsked och åka hem 17.30

* Köttbullar med stuvade mackaroner 18.30

* Chill resten

Tillbaka till ämnet. Jag hade då ställt klockan på 8.30 och vaknade runt 8.00 då Mamma ropade att Jon skulle komma försent till första dagen i skolan om han inte gick upp. Jag somnade om. Klockan ringde i tid. Jag stängde av de och tänkte bara vila lite innan jag gick upp. Vaknade med hets och klockan var halv 11! Jag hade försovit mig. Tankarna for genom huvudet, skulle jag hinna, varför hade ingen hört av sig? Jag räknade snabbt ut i huvudet att jag sovit i 2 timmar. Då slog det mig. Jag ligger fortfarande i sängen och sover . Jag drömmer ju bara att jag har vaknat. Då vaknade jag på riktigt och klockan var bara 9 som tur var. Allt var som vanligt.

På repet med bandet gick bra. 2 timmar med 3 nya låtar och mycket sväng. Vi fick höra att det känns hemtrevligt när vi spelar i kyrkan så att golven skakar av den tunga basen. Om ni säger det så.

Cyklade vidare och köpte 2 wienerbröd och 2 kanelbullar. De skulle förtäras senare på eftermiddagen.

Träffade klassen en efter en och vi sjöng och spelade. Inte alltför dåligt enligt Påhlsson.

Sen hängde jag kvar och pratade och vilade med Frida. Innan vi cyklade hem. Illa kvickt.

Hemma hade pappa gjort egna köttbullar och stuvat massa mackaroner. Yummie, blev jättemätt.

Nu har jag fixat min och min storebrors dator. Testar den och chillar. Bra musik trevliga konversationer.

So long, långkalsong!


RSS 2.0